mhenriksson

Förstår mig inte på den här perioden. Jag är fortfarande inne i den här perioden där jag inte orkar göra någonting, jag är väldigt lättirriterad, jag orkar knappt vara social och jag vill gå och lägga mig klockan sex på kvällen. Detta enda som verkligen kan ta bort de här känslorna är träning. När jag tränar, både innebandy och gymmar koncentrerar man sig på träningen, man tar i så mycket man kan, man koncenterar sig på tekniken... Det är så himla skönt att ta bort tankarna från allt. Varför jag känner så här är fortfarande ett mysterium, det är egentligen inget speciellt som har hänt, det är som vanligt... Jag hoppas verkligen jag kommer ur det snart, det är ingen härlig period.

Tänker tillbaka på hur allt var förut, vilka personer som funnits i mitt liv då som spelade stor roll just då, personer som man trodde skulle finnas där under en längre tid, men det finns även personer som har kommit tillbaka till mitt liv och även personer som har tillkommit. Det känns underligt att tänka på det viset, en del är positivt, en del är negativt och en del vet man inte ens vad det är.

Kort och gott, hela livet är ett mysterium.